med röda läppar satt du och ränsade kantareller
Jag sitter på gammla datorn och tittar igenom gammla bilder ifrån sommaren. Den här innehåller mest känslor.
jag saknar farmor. Min farmor.
Förestell dig en lång strand, med det blankaste blåa havet och palmerna som susar lätt med vinden. Ingenting lever. Till stranden kommer en båt. Båten är livet. Det förgyller stranden. Men någongång, måste båten ta sig på nya äventyr, och lämna sin älskande strand. Båten, och den underbara människan lämnade mig och min strand i juni iår. 7 juni. Det är snart ett halvår sedan. Jag längtar efter dig underbara trygga fina farmor.
Kommentarer
Trackback
