puzzel

Man har dagar då allt bara faller. Man börjar gråta för framtiden, för att man är osäker, för dåtiden, för saker man inte skulle sagt och allt bara trillar sönder som ett puzzel. Man kunde börja böla för vad som helst, bara någon sa flaska började jag tjuta som en liten snorunge som inte fått godis på hela veckan, fastän det var lördag.
Nu ska jag ta en dag i taget. Steg för steg borde jag tänka. Inte vad som kommer att kanske hända i sommar. dag för dag ska vi reda ut den här skiten tillsammans. Och jag känner att jag växer. Som indevid. Jag ska bara hålla kvar vid det som jag mår bra av. dag för dag.
image83


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0