rest in peace.

Antagligen är detta ett slut.
Eller en början.
Båda två.
Varför i helskota är jag så engagerad i just dig?
Deskret
Glider vi längre bort från varandra för att jag inte orkar kämpa.
Har du någonsin kämpat för våran vänskap?
Fast, om inte våran vänskap existerar
klarar jag nog ingenting.
patetiskt.
men det är sanningen.
För jag känner själv hur jag faller, för varje dag, varje minut, varje sekund,
längre och längre ner mot marken.
Snart, tidvis,
kommer jag nog inte orka kämpa för någonting.
För LJUSET i mitt liv har sloknat.
Föralltid.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0