so, sally can wait

jag sa "det finns ingen sol på min balkong"
du sa "va? gör det inte?"
jag sa "nej. Det finns ingen sol här. Jag kommer att se ut som en likblek korv isommar när alla andra är jätte bruna. Fast jag har ju ett solarium strax bakon hörnet. Kan ju alltid springa ditt"
du sa "står du på balkongen nu?"
jag sa "ja. det gör jag"
du sa "men då ser jag framför mig att det är sol på balkongen"
jag sa "nej. för hundra elfte gången. Här är ingen sol"
du sa "jo. där är sol"
jag sa "sluta hålla på att säga någonting som inte är sant, bara för att du har en hel veranda där det finns sol"
du sa "för det första behöver du inte springa ner till solariumet. För det andra så är det inte alltid sol på min veranda. På vintern är det aldrig sol på min veranda. Men då har jag en annan sol som värmer upp min veranda. Eller hela livet. Den är hemma hos mig ibland. Någon gång då och då. En gång i veckan kanske, men då har jag tur. Just nu befinner sig den solen på din balkong. Står där och bara alstar värme. Du är solen."

jag sa ingenting. Rodnade lite när jag stod där ute på min kalla balkong med mobiltelefonen tyst imot örat. Sött var det. Vackert och ömt på något sätt. Sedan sa jag "söt du är." och så la jag på.