"GÖNNE KOMMER!"
Det är verkligen så, Lina, att situationerna man försöker så förbrilt att få fram, dyker upp när man minst anar det. Jag sitter med halva familj, kusin och moster, osminkad, jogging och fett hår och äter ris och korvstråganof.
Då kommer en italjensk kille kommande på uppfarten, med min morfars syster Gönne.
Jag tänker, shit! vem är den snyggingen? Och så tänker jag efter en stund och så känner jag igen hans fejs, det är Jonas. Stropp Jonas har vuxigt upp och blivit en riktig man. Han har ganska långt hår som lätt vajjar i vinden, snygg svart skinjacka och ett leende på lepparna. Han är verkligen snygg. Jag kommer tillbaka till verkligheten och tänker på hur jag - och hela min familj ser ut denna tidiga lördagsförmiddag. Det är verkligen ett sådant tillfälle man skulle kunna skrika "GÖNNE KOMMMER!" Hon kommer alltid när man minst annar det, förra sommaren kom hon klockan tio på mammas födelsedag, mamma ligger halvneck i sängen och sover. Jag och min syster sitter och tittar på tv. Då kommer den upp puffade gönne med stilrena skjortan pådragen och de röda läpparna. Mamma springer då kvickt som skjutton upp och drar på sig närmaste morgonrock, sätter på sig fejkleendet och öppnar ytterdörren "Nej, men Gönne, vad trevligt!"
Så - tillbaka till gårdagen, hände samma sak, fast nu har hon tagit med sig sitt barnbarn - den italjenska prinsen.
Han kliver in i vårat kök och hälsar vänligt på mig. När han börjar prata faller hela min mur om att han skulle vara en italjensk prins i hjärtat, han stammar, och är ganska gayig i sitt prat, och heter Jonas. Ganska sliskig. Jonas kommer alltid vara jonas, Jonas som skryter över sig själv. Men säkert har ett väldigt fint hjärta. Någonstans.
