so, sally can wait

Om exakt två veckor sitter jag här och har sommarlov. Men imorgon har jag två prov. Ingenting jag är lika taggad inför. Slutspurt, slutspurt. Hej bästa kemibok. Hej

Hejhejhej och hemskt mycket hej!
Så här såg jag ut för två minuter sedan.
Min nya klänning som jag fyndade för någon hundralapp i helgen.
Ingen behöver ju veta att dragkjedjan har gått sönder och så va.
Känner mig som en bohemisk afrikansk flicka. Det är bara vattenkannan som saknas.

Såhär kan det sluta om man går på loppis med Linnea.
Tror det var en sen onsdagskväll för någon vecka sedan.
Kan inte undvika att le konstant, 12 dagar kvar i grundskolan wah!
Pussa på er.

Precis som en robot
tar jag steg efter steg, och gräppar mobilen
skriver "jag saknar dig" och letar fort upp ditt namn i listan.

Precis som en robot målar jag upp en verklighet som inte finns
vill trycka på sicka, men det är någon osynlig kraft inom mig som snabbare trycker ner spara inte.

Precis som att jag gör allt som jag inte vill jag ska göra, gör jag.
för jag saknar inte dig. Det är bara mitt tomma hjärta som gör. Och jag har lärt mig att tomma hjärtan gör allt och lite till för att få det de vill ha. Det gör ont.

whooh! Nu är det helg för mig och jag åker till stkm över helgen. Där ska vi strosa i staden och ha det allmänt trevligt. För vad kan man annars ha det i våran underbara huvudstad vid denna tiden på året? nej, trode väll det.

jag tror det var i torsdags.
Historien fick min mamma att rammla av stolen
"det är som hämtat ur bridget jones, eller någonting"
och det var exakt så jag kännde mig.

Jag cyklade hem från min träning som ligger sådär farligt nära vårat hus. Man hinner inte ens lyssna klart på en av lasse lindhs sönderspelade låtar innan man är framme. Nu skulle jag alltså hem, vilket betyder svett i pannan, äpple i ena handen, och på mig sitter en stor hood tröja. Tänker inte på något speciellt förutom sången som hörs i mina öron.
Jag tittar åt vänster.
Där.
Skejtar en kille. Jag känner igen honom direkt. Gul keps. Lång. Jag glömmer helt bort att jag cyklar, har ett äpple i handen och att jag snart ska svänga. Följer honom med blicken så länge det går.. PANG.

jag träffar lillfingret och styret i en bakspegel. Det är då jag vaknar upp. Det gör ont inom mig. det börjar blöda. Det riktigt skär. Tanken har jag någon annan stans för att stanna och titta om det blev några större märken på bilen, så jag bara fortsätter rulla.

just nu tänker jag inte på mitt finger. Utan på hur ironiskt det måste ha sätt ut. På om killen med gul keps såg mig. På hur han måste ha fått sig ett väldigt väldigt långt skratt. aj.

Vi satt där. Som vi alltid sitter. I bussen. Näst längst bak sådär, så som vi alltid brukar sitta. Beroende på hur stor efterfrågan på sittplatserna är. Som vi alltid sitter, väntar vi på en massa saker på samma gång.
Vi väntar på att busschaffören ska säga "spän fast era säkerhetsbälten, och så kör vi" Han drar några suckar i mickrofonen och säger sedan "sätt på er s ä k e r h e t s b ä l t e r na"
Drar ytterligare en suck, reser sig upp och sätter in ögonen på ett mål. Drar in magen, för på denna bussen är det bara en smal gång. Han klampar sådär hårt i golvet och håller fortfarade kvar blicken bakåt i bussen. Det är precis som att vi ska uppleva honom som ilsen och troligtvis bli rädda. Men det blir vi inte. Ingen blir det.
Knäpper fast bältet, och sedan drar han igång bussens mototer.

Vi väntar på att någon av oss ska ta upp musik, sätta in dem i varandras öron. Det brukar alltid bli fel. Left brukar alltid ploppa ut ur mitt öra och då får vi snabbt rätta till snäckan i örat. Där sitter vi. Trötta, med blickarna frammåt.

Men mest av allt väntar vi på att någonting ska hända. Att alla dessa rutiner ska på ett kort ögonblick försvinna och vi ska helt starta om på nytt.

Idag tänkte jag på det
När jag satt med Right ploppen instoppad
och blicken fram mot busschaffören med de klampade stegen och långa gråa skägget
Jag tänkte på hur det hade varit, om allt inte hade varit som det är nu.
om vi hade varit två främlingar.

Troligtvis hade jag slängt mig över dig. Kysst dig. Kysst dig igen igen och igen.
Men istället satt jag där. Och bara väntade. Väntar fortfarade. På någonting som alldrig kommer att ske.

Citerat av snoop-dog.
"When im no longer rapping, I want to opend
a Ice Cream store
and call myself scoop-dog."

Tror jag skrattade tills man inte kunde skratta längre. Antagligen var jag och Carro bara övertrötta eller hade en riktig flumm dag. Annars hatar jag ordet flumm. Jaja, nu ska jag träna body jam! Puss!

4 ord räcker, Coldplays "Viva La Vida" är läcker.

Något som gör ont inuti mig är att bli besviken.

att veta att amn inte ska svara när det ringer
för hela samtalet utstrålar ett klart nej.

blicken som säger "jag vet att du är besviken på mig. Men det funkar inte. Det kommer aldrig att funka"

Men det värsta av alla sätt att bli besviken är att låta det rinna ut i sanden.
Helt ignorera tanken och låtsas som att den aldrig uppståt.

Sådant skär som hundra knivar i min mage.
Det sticker om hundra knivar just nu.
fan.

I pappas sovrum har vi en byrå med massa förvaring och en massa gammla minnen. Jag skulle leta upp mitt pass för att titta när det gick ut. Men istället fann jag dessa, ett par lacoste glasögon som far min använde när han träffade mor min för snart 20 år sedan. Ganska kul är också att det är min styrka i dem och att jag just nu använder dem flitigt. Kul när man kan fynda hemma. Alldeles gratis på köpet.

flicka i paris.

jag vill finna någon att tycka om.
någon som jag tyckte lika mycket om som dig





... fast undra om det igentligen är möljligt.

Vet inte hur många gånger jag har haft uppe denna bilden på min blogg. Men jag absolut älskar den. Kaxig på något sätt.

Tänk att få vara en fe.
Uppfylla allas önskan.
Små som stora. Alla hade blivit så lyckliga.

Vad är din största önskan?

nu ska jag ner och grilla marsmellows på stranden med vänner jag inte träffat på år känns det som. Nu har släkten packat, åkt och lämnat ett tomrum. Som när man firar in ett nytt år. Det är liksom tomt efteråt och lämnar en massa möjligheter. Som ikväll. Kan bli jätte bra. Jag har ju liksom alla möjligheter.
Puss!

jag sa "det finns ingen sol på min balkong"
du sa "va? gör det inte?"
jag sa "nej. Det finns ingen sol här. Jag kommer att se ut som en likblek korv isommar när alla andra är jätte bruna. Fast jag har ju ett solarium strax bakon hörnet. Kan ju alltid springa ditt"
du sa "står du på balkongen nu?"
jag sa "ja. det gör jag"
du sa "men då ser jag framför mig att det är sol på balkongen"
jag sa "nej. för hundra elfte gången. Här är ingen sol"
du sa "jo. där är sol"
jag sa "sluta hålla på att säga någonting som inte är sant, bara för att du har en hel veranda där det finns sol"
du sa "för det första behöver du inte springa ner till solariumet. För det andra så är det inte alltid sol på min veranda. På vintern är det aldrig sol på min veranda. Men då har jag en annan sol som värmer upp min veranda. Eller hela livet. Den är hemma hos mig ibland. Någon gång då och då. En gång i veckan kanske, men då har jag tur. Just nu befinner sig den solen på din balkong. Står där och bara alstar värme. Du är solen."

jag sa ingenting. Rodnade lite när jag stod där ute på min kalla balkong med mobiltelefonen tyst imot örat. Sött var det. Vackert och ömt på något sätt. Sedan sa jag "söt du är." och så la jag på.