so, sally can wait

Foton till mitt id kort. Jag ska leva med det i typ 10 år. Det slog mig igår.

---

Vad som också slog mig var responsen. Blickarna som sa "jag finns" eller "det kommer ordna sig". Men det värsta av allt var blickarna som sa "du gör för stor grej av det. Bara för att få uppmärksamhet" Jag blev så ledsen. jag började nästan gråta. Jag ville springa upp i ansiktet på den och skrika "jag hatar det här. Jag hatar att mina syskon kommer att få ha mamman på ett håll, och pappan på ett annat. Jag hatar att du inte stöttar mig. Jag hatar att få uppmärksamhet på det här sättet"
Men det värsta av allt, det var att just henne, har jag kännt nästan så länge jag levt. Delat så många minnen med, och nu, står hon med armarna stängda och inte rör ett finger.

idag grät jag. över att mattetalen var svåra.
jag åt inte. för att jag var inte hungrig. hade ingen energi av att dra upp skeden till munnen.
jag skrattade, åt något så patetiskt att jag inte kommer ihog.

"inget mig utan dig" - tillägnat Lina, Anna, Erik&Linn. Ni är så jäkla bäst.