so, sally can wait

Jag tror att ungdomen skapar människan, sedan på vägen ändras man efter olika erfarenheter. Men man är fortfarande samma persson. Men jag vill inte vara den perssonen som var tredje persson i min omgivning är, slampor. Som snackar skit och går på status. Jag intalar mig själv att, du har ett bättre liv, ligger lite sådär normal poppis och bra i skolan. Du är stark och klok. Du är någon man kan förtro sig till, därför har du också underbara kompisar. Men när, de med status, ger en blickar, säger något dummt, eller man bara inte springer runt och skrattar, då är man tråkig. Men då är man en människa. Bara för att man inte har funnit det gänget som man verkligen trivs så störtskönt bra i, då är man tråkig. Och om det är något jag hatar, så är det detta. Men jag vet att jag är bättre. Jag springer inte runt och "får erfarenheter" genom att jag knulla i en trädgård i gullbrandstorp en sen lördagkväll i januari. Jag vet bättre en så, och det gör mig så förbannat tråkig.
Men jag vill, uppleva det på mitt sätt.
Sådana som vill minnas, göra saker, på ett kanske inte så bra sätt alltid, MEN MED GRÄNSER.
Alla är inte som jag, och jag vet inte mycket, men jag vet iallafall att jag inte är någon snuskhora som inte har med sitt huvud någonstans, som spottar på de som ligger under.
Spotta på bara.
Spotta.
För på slutet, är det jag som spottar på dig.