please, don't tell dad.
lösenordet på min skoladress är fin
jag kan ju likaväll säga den rakt ut, eftersom den inte finns längre
"busshålsplats"
b.u.s.s.h.å.l.s.p.l.a.t.s
varje bokstav är ett minne av dig
varde andetag jag tog för att slå in bokstäverna
... de är för dig
och varför busshålsplats?
frågade du mig en dag.
för det var det första jag tänkte på, sa jag.
och det låg lite i det hela.
hur jag bara tog ett ord ur min fantasi och det blev det
busshålsplats
men nu, 4 månader senare
märker jag,
att det inte var bara för det var det första jag tänkte på alls.
det var sent på kvällen. Mycket sent. Minns inte varför jag kom, och minns inte vad vi gjorde. Minns bara att du skjutsade ner mig på min cykel. allt var svart, och även fast att jag brukar vara mörkrädd tänkte jag bara på en sak. Dig. För när jag höll på dina höfter, var allt så självklart.
jag var trygg. Och ville sitta där, föralltid. Fast den mörka natten, den mörka döda vägen och allt de där andra, som bara var så mörkt.
vi satte oss i busskuren. mörkt.
med benen inringade i varandras, och blickarn riktade ut mot den mörka natten.
fast nu är allt bortspolat
likaså lösenordet
b.u.s.s.h.å.l.s.p.l.a.t.s
jag saknar dig,
och jag är avundsjuk på tjejen som får kalla dig för
"min"
