so, sally can wait

jag väntar på bussen. bussen ska komma om 20 minuter. över gatan ligger tre affärer. en pizza resturang som ser sådär halv bra ut, stängd såklart. i mitten ligger det ett litet konditori, har legat där så länge jag kan minnas. Har världens godaste frallor och en sur tant i kassan. Den sista affären är en frisör. en herrsalon. Jag hade som sagt 20 minuter över.

Jag går in i affär 2, konditoriet. Köper mig ett vanilj hjärta för en guldpeng och går ut. Det tog inte många minuter.
Går tillbaka till busshålsplatsen över gatan och ser att det är 15 minuter kvar jag måste döda.

jag springer över gatan och in i affär numer 3, herrsalongen. Det är ett litet rum med två speglar och två stolar. Gammal ek. på en av väntstolarna som står på en vägg sitter en liten gubbe och läser tintin.
"Hej! skulle du kunna klippa min lugg på 10 minuter? Jag har bara på mig en tjuga (igentligen 120) men den har växt så fruktansvärt mycket på senaste tiden, och jag ska snart med bussen, så jag tyckte detta var ett yperligt tillfälle. Och du ser inte ut att ha så mycket att göra" säger jag.
gubben ställer sig upp och går fram och granskar mig noga. Sedan ler han och säger "sätt dig. Jag kan se vad jag kan göra"
Där sitter jag, och han drar fram saxen. Klipper av en stor bit av luggen och säger "så, ungifär va?"
"asså, jag vill ha den så jag kan ha den framåt och så jag ser, men den ska bara gå över ögonbrynen"
Han drar fram sax efter sax, klipper, svär åt att jag har krullit hår och att luggen är alldeles fel klippt (jag blir nästan lite rädd) sprayar och drar fram en mycket mycket gammal fön. Han formar luggen som om jag vore en tant på 60-talet och jag känner att det är dags att agera "ojjj, nu är min buss snart här, säger jag och reser mig sakta"
"NEJ, SITT. jag har klippt många i mina dagar ska jag säga. och den här luggen är jag inte klar med, bussen går om 7 minuter, så försök inte"
Han fortsätter att föna, men jag säger att jag ser ut som en tant, han stänger öronen och fortsätter med sitt arbete.
efter bara några minuter säger han "sådär. klart" jag tittar mig i speglen och jag har en kort, permanentad lugg framför mig.

jag drar fram 20 lappen men då ler han. "nejnej, detta bjuder jag på" sedan frågar han mig vart jag ska, och en massa annat som jag inte riktigt har tid att svara på.

Väll tillbaka på busshållsplatsen letar jag igenom alla vrår av min väska för att hitta någonting som jag kan få upp denna 60-tals inspererade lugg med. Som tur var hittar jag ett hippi band som jag hade förra helgen.

Så, från och med nu och tills min lugg har kommit ditt jag vill, kommer jag antagligen bära huvudbonad, panband eller bara en stor svart plastpåse.