21 maj
idag träffade vi en kvinna som hade varit med under andra världskriget. Hade varit med om konsentrationslägrena. Vägde 16 kilo som 12 åring. Hela morgonen satt hon och berättade om sina upplevelser. Och hur det inte bara tagit på hennes kropp och att hon inte har uplevt någon barndom. Hur det tagit på hennes själ. Att hon inte kan stå i en matkö på maxi utan att bli upphetsad. Inte titta in i en arg människas ögon.
Det är då jag får riktigt ont i magen. Hur små mina probelm är ijämnförelse med hennes. Hur lycklig jag borde vara varje dag av att bara ha en säng. Därför ska jag nu ut och krama min syster, ge henne ett leende och berätta för henne att hon är den bästa systern man kan ha. För man vet aldrig vad som kommer hända imorgon.
Det är då jag får riktigt ont i magen. Hur små mina probelm är ijämnförelse med hennes. Hur lycklig jag borde vara varje dag av att bara ha en säng. Därför ska jag nu ut och krama min syster, ge henne ett leende och berätta för henne att hon är den bästa systern man kan ha. För man vet aldrig vad som kommer hända imorgon.
Kommentarer
Trackback
