hejdå knapp
ida min vän, du ska inte vara rädd för min mamma.
Ge mig tillbaka tiden att se, höra och se.
Låt mig sova om jag vill sova, dricka om jag vill dricka och läsa om jag vill läsa. Jag har dragits in i ett stort svart hål, där tiden inte värkar finnas och människor inte värkar se. Med ögonbindel för ögonen och hårt knutna händer kommer jag ingenstans. Står på något sätt ostört i verkligheten och människor frågar mig konstant
"mår du verkligen bra?"
Kommentarer
Postat av: johanna
Åh lina, du är en sådan poet :)
Trackback
