so, sally can wait

det började med att vi satte oss utanför kb och väntade. och väntade.

det sa swich!! och på ett ögonblick var vi inte själva längre.

sedan spelade det ingen roll längre att vi hade väntat utanför i 2,5 timma. För vi stod längst fram och jag var sprudlande glad. Vi skev ett brev till henne och hon blinckade mot mig när jag kastade in det på scenen. oh annika.

sedan somnade vi alla på malmö tågstation. Iallafall några minuter.
Och nu är jag hemma. wow! vilken natt asså. Världens bästa sällskap hade jag ockå.