horisonten.

Jag vet så mycket om förluster
och jag vill inte förlora rutinerna
Då förlorar jag allt
Hjärtat gråter redan
för den själ jag förlorade med dig

Jag ger inte mina andetag längre
Du var mitt syre, men jag hittade inandningen ändå
Även utan dig kan jag bli hel
men det kommer att ta sin tid

Jag läser mina ord innan sömnen faller över
Säger god natt till mina nallar
och sväljer gråten
Håller tillbaka min förtvivlan
och väljer livet

Något jag vet är att;
där hoppet lever
lever jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0