so, sally can wait

 de säger att jag är djup. tror det är en liten del av dig.
ärvt kanske det kallas.
(fast att vi aldig varit släkt vill jag kalla det ärvt, för du kommer alltid strömma i mitt blod.)
det det där du sa, eller aldrig sa
behövde inte sägas eftersom jag alltid ser det i dina ögon nu.
tyngd.

rosorna du en gång sickade är ruttna
tröjan jag en gång fick låna är urtvättad
(du vet, hur du sa det, frys inte älskling. Bli inte förkyld. För då blir jag förkyld. Varför blir du förkyld? frågade jag med besvärad blick. För att jag har en oemotståndlig dragningskraft till dina läppar gullet. Sa du.)
tandborsten som du tog med hem till mig
satte i en speciell mugg på mitt skrivbort
"försäkringskassan" står det på muggen med stor fet grön text
den står inte kvar
för jag sa till mamma att jag tappat den från balkonen.
(dagen efter du försvan ur mitt liv)
tandborsten var blå. ljusblå.
när jag frågade varför du köpte en ljusblå tandborste, och inte en som hade skönt grepp
sa du
"för det är du. Blå som den klaraste himmlen och jag vill alltid smaka du."

allting som vi byggde upp på en natt
eller två
tre
fyra
månader
är bortblåst.
tyngden av tandborstar, urtvättade tröjor och de rödaste rosor finns bara i dina stora ögon.