so, sally can wait

jag har sådana dagar.
då jag bara gör listor.
sjukt.
men kul.

vad gjorde du för tio år sedan?
5åring som man var sprang man väll runt med värsta krullet och lekte med Jamie.

vad gjorde du för ett år sedan?
(världens dåligaste minne?) spenderade tid med anna och gick på dans med lina.

fem snask du gillar...
Mandel biskvier, glass, nötter, godis, klementin

fem sånger du kan hela texten utantill på:
slide
varje litet steg
put your hands up for detroit (samma hela tiden, fast det behöver ingen veta)
Mr. cool
?

vad skulle du göra om du var miljonär?
Leva livet med mina vänner. OJ vad jag hade haft det bra. Resa, dansa, dricka drinkar.

tre dåliga vanor:
Säger saker jag tycker rakt ut
Köper aldelles för mycket på impuls
Ser inte positift på allt som har med matte att göra.

fem saker du gillar att göra:
Träna
Sola&Bada
Måla naglarna
Hänga med kompisarna
Dansa

fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Vet inte.

fyra favoritsaker:
du du du dem, <3

Oj vad jag behöver skriva av mig nu känner jag. Pu.
Jag har för övrigt hadt en utomutdentligt underbar helg och resa.
Jag har mycket att berätta.
För det första vill jag flytta till göteborg. varför? jo, jag älskar staden. Människorna. Alla springer i princip runt i nikegympadojjor och pratar göteborska med ett leende på läpparna.

Så var det fredag, och familjen lastade bilen full med pick och pack, och drog oss uppot. Vi var framme vid tretiden och tog en snabb fika hos morbror.
På kvällen stod det musikal på shemat (jag har aldrig varit på det innan, så det var lite smått kul) My fare lady, på operan. Så det var bara att klä upp sig vackert, vilket jag gjorde. När jag också knytit på mig mina skor och rusat ut genom dörren, märkte jag att det var värsta stormen. Jag lovar, jag höll på att flyga rakt in i masten på en av båtarna, slängde mig förbrilt runt en lykstolpe och slet sedan mig till pappas arm. Att vi flög iväg tillsammans tyckte jag var bättre än att flyga iväg ensam.


Lördag, efter mummig frukost bar det ut på stan. Jag sprang som ett skott till monki. Gick ut därifrån 900kr fattigare, men med ett stort smajl i fejset. Vi åt på grekiskresturang och låtsades att vi satt i grekland, det lät dåligt, men så var fallet. Kvällen var det slapp på hotellrummet med melodifestival och chips. Jag och maja tog också en sväng till poolen.


Söndag, matmatmat. åkabilåkabil. gyllenemåsen(mac donals, fiffigt huh?)
Bäste weekend.
När jag blir stor ska jag bo i gtb.
hejdå

Baka? Nej. Problemet är inte att jag inte kan baka. Jag är dotter till en kock och en kallskänka. Farfar är konditor. Moster är receptansvarig för ica, fabro är kock, mormor är också något med mat, hon också. Så det borde ju ligga i generna. Det är det att pappa blir sådär stolt. Över att jag kan prestrera någonting. Det är att jag inte orkar lägga mig ner på huk och gräva bland russin och socker. När jag inte ens tycker det är gott. Att avnjuta bakverket. Ensam.

Gå? Gå, vart? Hela svergie, övre halvan av jordklotet är svept av en grå kall himmel, träden vajjar lite sådär i himmlen men annars är det i princip ingenting som är ljust. Förutom mina oranga naglar.

Sova? sova bort tiden kan vara en bra pungt, jag är ärligt talat ganska trött. Men jag kan inte somna. Det är någonting jag är nervös för. Då kan jag aldrig sova. Som om någonting ligger på lur och snart kommer överaska mig, jag har det i magen, inte på tungan, i magen. Jag kan bara inte sätta ut, vad det är. Som gör mig nervös.

Tänka? Nej, om jag tänker, så kommer alla tankarna till den där kvällen. Då det var du, jag och en klocka som stod på några minuter i tolv. Den där novemberkvällen. Du jag och en kyss. Jag har spelat den tanken på repeat för många gånger nu att jag snart blir galen på mig själv.

Skriva? Det kan jag vara ganska bra på, det också. Fast det finns ett kruks. Det är ingen som läser mina fåniga historier om prinsar och prinsessor som till slutet alltid får varandra. Det är ingen som har tid med sådant.

jag satt på högra sidan av bussen.
Han, klev på.
jag såg inte honom.
Han satte sig på vänstra sidan av bussen.
jag såg honom inte.
Han såg mig.
Han klev av bussen.
Jag såg honom.
Han log.

Jag log.

Intresserad.

Han klev på bussen.
Jag satt på vänstra sidan.
På Hans plats.
Han satte sig på min plats.
Jag såg honom.
Han såg inte mig.
Jag drog fram några funderingar som, jag känner igen honom.
Och jag kom ihog honom.
Han klev av bussen.

Jag klev på bussen.
Och hoppades.
men föll pladask mot marken av besvikelse.
Men om, jag ser Han imorgon.
Betyder det att det är tredje gången på tre dagar.
Tredje gången gillt helt enkelt.
Då måste det vara ödet.
Och eftersom jag tror på ödet,
måste jag tro på honom.

måste jag säga att jag vet vad han heter.
För det gör jag.
han heter Pontus.

Jag vet vad jag kommer att få höra när jag kliver in i gullbrandstorpskolan på måndag:
KEBABPIZZAKEBABPIZZA KEBABPIZZA!
6orna kommer trycka på repeat så många gånger att paulina en vacker dag kommer ge dem en klapp på kind (ingen vänlig klapp. Utan motsatsen)

Update: hejdå lasse.
               hej banankontakterna. 
               jag gillare.