so, sally can wait

Och så blev det kväll tillslut.
Efter att vi hade lagt ihop spelen, maten och godiset.
Det blev ju så att jag missade bussen jag skulle tagit och stannade någon timme extra.

Så satt vi där.
I en busskur. Kvart över ett den första juni tvåtusenåtta.
Jag hade lindat mina bara ben runt hans
då&då sneglade jag på honom, bara för att vara säker på att det var han som var han.

en buss kom åkande på andra hållet, då drog han bort mina kalla ben som han hade suttit och försökt att värma med hans händer i de senaste 20 minutrarna.
- vad gör du? jag fryser.
- nej. jag vill inte ha några missförstånd.
men jag frös ju.


Då satte jag mig så långt bort på bänken som jag kunde
[han flyttade inte efter]
och så satt vi där. Pratade om hur man längtade till någonting annat, men inte visste vart.
sneglade på honom då och då.
Då skrattade han bara.

jag:tycker du att jag är söt?
han:Ja. Verkligen. På senaste tiden har du varit riktigt söt.


Vet inte hur jag ska sluta. Vet inte ens varför jag började.
Vet att jag vill somna och aldrig vakna. Med dina armar runt mig.