so, sally can wait

Jag som mods då. Någon tyckte jag såg ut som en gammal söt mattelärare. Själv tycker jag att jag liknar en McDonals säljare. hehe.
Imorse var det alldelses för jobbigt för att gå till skolan. Så jag stannade hemma..

Ikväll: Konsert och pizza med farsan.
Imorgon: hade jag tänkt att vara sjuk, hade riktigt sätt fram en dag off. Men nu ska vi tydligen klä ut oss till mods (levde på 60-talet) med rutiga skjortor, runda glasögon och peruker, och det vill man ju inte missa tänkte jag då.

Annars då? jag möte din blick när jag cyklade hem genom stan idag. Det gjorde ont i mig och jag undrade om jag skulle kunna vara en persson du skulle kunna älska.

Vi (eller kanske ska säga de, Hagzon oxh Paulina) lagar köttfärs och spargetti i skrivande stund, fett!!

Har gått och smålätt hela dagen, ätit vanlijhjärta på konditori, framkallat bilder, haft någon lycklig timme med erik, handlat tomater, skrattat för mycket på en grammatik lektion (och min lärare antecknade detta).
Ganska bra fredag skulle man lätt kunna påstå. Och den blir ju inte dåligare av lite sällis här ikväll, Cajsa och Linn kommer hitt över en bit mat.
See ya.

där låg jag och på golvet och skräpade. Om jag är nöjd? mja. Jo.

1. min morfar fyller 62. 63 idag. Grattis till honom vill jag säga!!
2. jag har mens.
3. tröjan på bilden köpte jag för en tia.

Förr gick jag på en väldigt liten skola.
Alla visste vad alla hade gjort i helgen ungifrär. Man kunde i princip namnen på killen i sjuans mamma, så liten var skolan. Kändes iallafall.

I min klass var vi uppdelade i fem gäng. Tjejerna med för korta kjolar, brunkrämsränder och sugmärken på halsen. Killgänget som umgicks med dessa tjejer hade nerkasade jeans, stylat hår och luktade alldelses för mycket parfym. Sedan fanns det motsatsen. Tjejerna som gick i kyrkan på helgerna, knappade på sina mobiler och fnissade så det gnisslade i öronen för att få uppmärksamhet. Sedan var det killarna som spelade alldelses för mycket data, men på endå var otroligt smarta (förstog liksom aldrig samankopplingen. Gör fortfarande inte..)

och fanns vi.
Vi som väntade på varandra till matsalen (fast att man inte behövde gå mer än 10 m för att komma ditt)
Vi som tog följe till bussen.
Vi, som visste att hur tjuriga vi än var på varandra, skulle vi alltid hitta tillbaka till varandra (det gick liksom inte att försvinna ur personens liv, hur mycket man än försökte)
De små sakerna i livet, som igentligen gör så stor skillnad.
Allt det där som var vi, är nu, ett halvår senare, som bortblåst. 
Någon sa
"jag längtar tills jag kommer ut ur den här gröten. Bort från denna skolan"
idag skulle jag säga
"jag skulle springa naken i snön, dricka elefantbajs, hångla upp rektorn. Kapa av ett finger (jag skojar inte) för att få hoppa ner i gröten och in i den lilla skolan igen.

och fast att jag skrattar och mår väldigt bra i min nya skola, så fattas fortfarande det där "vi:et" 
Det är precis som att ingen känner mig, och utan er vet jag inte ens om jag känner mig själv.

yesterday I've spent at annas place,  we all belly danced at the soundtrack of mamma mia! and pritended that november did'nt existed. Elton John, and crocodile rock became our song. After a couple of beers we both fell asleep to the corniest movie ever - bratz. Its SATURDAY!!

Hela bloggen känns väldigt mycket kärlek just nu. Både bra och dålig kärlek. Mest bra.

Idag var jag hos tandläkaren också. Och om det var någonting jag la märke till vad det hur väll man ser finnar, porer och annat skrämande i det oerhört starka ljuset, och kan inte tandläkaren snyta sig och pilla bort alla bobber innan han nästan praktist taget stopper ner näsan i min mun?! borde vara en regel eller något kan man tycka. Därför ska jag nu sätta mig i ett ångbad (öppnar porerna) och sedan kommer jag vara som en helt ny människa imorgon.

Lina heter nog stadens fantastiskaste person och inte är det jag inte. För hon här har blommiga stövlar, färgglad Adidas jacka och kan ibland höras skrikande "Wohhoo Livning the Dream" mitt på stora torg. Ibland kan jag bli lite arg på henne när hon pratar för högt om saker som personerna jämte oss inte vill höra eller säjer eller får för sig att sova på en tågstation. Men jag förlåter henne alltid för det är ju trots allt hon. Hon Lina lindberg som snart varit min bästa i tre år. Hon finns liksom alltid där. I hålet i min vägg (där hon en gång försökte flytta garderoben), i mina gamla skriv böcker (där hon kladdat prinsar med lockigt hår) utanför gymmet (där hon nästan krockat i en backspegel), på busshållplatsen (där vi en gång mötte ett troll), lappen jag hittade i min ficka där det stod  "Göran jag älskar hur du tar på mig/ Gun" (för min och linas humor är ju lite udda)

Överallt och det är så grymt härligt att hon alltid finns. Även om hon inte är precis jämte mig.   

Jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne. Vet inte hur det hade känts om Marcus fagervalls idol vinarlåt spelades på radion(vår låt) och det inte var hon jag tänkte på. Eller om bilderna på min dator inte varit fyllda med bildar på henne. På oss. Eller om mina dagböcker var utanberättelser av alla saker vi gjort och inte gjort. Det är så otänkbart. Så fullständigt otänkbart.

Och jag vet inte vad som händer imorgon, eller i över morgon eller om ett år. Men jag vet att jag alltid kommer finnas för henne och att jag aldrig någonsin kommer slänga alla minnen.  Alla minnen, alla sånger, alla bilder. För det skulle vara som att slänga halva mig själv.

Älskar ska man inte använda ofta. Men fy tusan vad jag älskar dig vännen.

/Din Hagzon

om ni vill förstå kärleken jag har till min kompis kan ni läsa här
www.nononeknows.blogg.se
Vad har hänt med bloggen i fråga?
Och vad har hänt med mig?
Förstår ingenting.

vad jag önskar mig i julklapp?

ett jävligt bra regnställ och platt hår.

Ge mig tillbaka tiden att se, höra och se.
Låt mig sova om jag vill sova, dricka om jag vill dricka och läsa om jag vill läsa. Jag har dragits in i ett stort svart hål, där tiden inte värkar finnas och människor inte värkar se. Med ögonbindel för ögonen och hårt knutna händer kommer jag ingenstans. Står på något  sätt ostört i verkligheten och människor frågar mig konstant
"mår du verkligen bra?"  

idag luktade det armani-parfym i hela korridoren.
det dödade mig inifrån medans jag höll på att svimma.

idag är en sådan dag då någon kan peta på mig så jag går sönder och börjar att gråta.
Allt bara händer på en gång och jag (ensam) klarar inte av det.

så nu ska jag sova och mina halvnariga läppar somna in och hoppas att allt är löst till morgondagen.
puss till er

Nerbrytna naglar, randig tröja och jag känner fortfarande din lukt. Det har gått två år nu, när vill den försvinna?

fredag
Tågstationen halmstad klockan är
14.47 jag sitter ensam
14.48 inte ensam längre. En fullegubbe sätter sig jämte mig. han luktar äckligt. öl

14.54 jag sitter mitt imot en kille ~24, han spelar nitendo och hans tandborste sticker upp ur hans väska.
deot också.

14. 59 rullar tåget

lördag
tända ljus framför livs i förort
vita lakan, förväntasfulla blickar &
tre öl för mycket

söndag
piano fingrar och tomma sms.

måndag
äter vegitariska makaroner och tränar pump