so, sally can wait

nu ska jag ner och grilla marsmellows på stranden med vänner jag inte träffat på år känns det som. Nu har släkten packat, åkt och lämnat ett tomrum. Som när man firar in ett nytt år. Det är liksom tomt efteråt och lämnar en massa möjligheter. Som ikväll. Kan bli jätte bra. Jag har ju liksom alla möjligheter.
Puss!

Hej.
Jag sitter på bibloteket. och jag saknar att inte kunna vara trådlöst uppkopplad hemma hos mamma. Man lever som en parasit. typ.
Det är tyst här. Alla är så försikliga på något sätt. Som om man nuddar människorna på ett biblotek så ramlar dom utan att säga ett ord.

Det är ganska go vecka också. Ledig från onsdag. Det är ganska gott. Något som är mindre gott är att jag inte är på topp längre. oh. Jag hatar mina upp och ner dagar.
Stanna kvar. Jag uppdaterar snarast. Behöver ut med all ilska. Här är det perfekta stället.
Adios amigos.

Jag håller på att tömma min gaderob. Vad behöver jag för nästa vecka? Hur många vita linnen ska följa med, och ska den där stickade koftan stanna? Så mycket frågor. Hur blir vädret? Behöver jag ha med mig gummistövlarna, det brukar ju alltid regna i halmstad?

Svar: jag flyttar till mamma idag och kommer troligtvis leva utan internet under denna tid. Jag kan ju alltid blogga ifrån skolan. Eller bibloteket som ligger 5 minuter runt hörnet. Detta känns skumt. Jag kommer sakna er. Kommer sakna datorn.

en sommrig bild från en sommrig sommar för en tid sedan.

anna springer runt i min pjamaströja och sjunder "stupid qupid"
det är en upplevelse i sig.
tja!

I bakrunden spelas Pippi. Man blir glad av Pippi. Så barnslig och så lätt. Får en att kännas som 5 igen.
Känns som jag inte har någonting att skriva.

Jag har kommit på mig själv att jag inte lägger märke till de fina stunderna i livet.. jag kommer på dem när de har passerat. Kan tänka "shit. Det var en fin stund. Varför var jag inte mer förberädd?" och så har den passerat. Imorgon kommer dock inte funka. Behöver jag säga mer än att det är nationella prov, i matte, som står på schemat? Håll tummarna. För guds namn.

om man raderar alla bilder på en dator...

... försvinner dem för gott då?
svar ja. Dem förvinner ifrån datorn.
Men bilderna kommer aldrig försvinna från mitt hjärta.
synd att jag inte har någon "delite" knapp.
Isåfall hade jag tryckt på den för mycket länge sedan.

finns inte mycket som inte är bra just nu.
Solen vill inte förvinna från himmlen och dagen har varit bra. Slutspurten i nian är jag just nu i. Fast det är ingen spurt. För jag sprinner inte. Jag mest lunkar frammåt och luktar på blommorna. Känner mig lite som Ferdinand. Fast utan horn då.

klockan var runt nio och jag gick längst nissan som går igenom hela halmstad.
mina slitna joggingskor satt på och de urtvättade "jag lever i byxor"

Jag gick och tänkte på en massa saker just då. Om hur jag alltid drömmt om att ha gångs avstånd till H&M, att kunna springa till träningen och ha en egen balkong, där man kunde stå och se ner på allt folk som inte såg mig. Hur jag nu hade allt det.

Jag gick och tänkte på hur det skulle bli med alla mina kompisar. Hur jag nu också kommer bli ett "varannan vecka barn" och hur allt förändrats så plötsligt. Det känns som att jag har en berg och dalbana inuti mig. Den går varv efter varv där inne och jag kan inte få stopp på den. 

Då började allting i livet sakta välla ur mig.  och jag mötte de salta vattendropparna med tungan.

jag behöver tid.
jag behöver tid för att måntera ner denna förbaskade berg och dalbana som lever inuti mig. 
jag behöver hjälp. För jag fixar inte det ensam. 
jag vill igentingen att allting ska vara som vanligt. 
och att jag inte behöver missa våren.

Vad är det för datum? 19 april 2008.
Det datumet måste jag komma ihog.
Har haft världens underbaraste morgon.
Nu ska jag hjälpa mamma att flytta. Halva huset är tömt känns det som.
Ikväll sover jag troligtvis i våran nya lägenhet.

Idag sa en tjej:
"sommaren 2008 kommer bli den bästa. Den kommer bli så underbar, jag känner det på mig."
Alla pratar om sommaren
Alla i hela svergie pratar om sommaren 2008 som kommer fånga dem med en stormvind och som alltid kommer sitta inpräntad i deras minne. Minns ni sommaren 2008? 

Det är sådana förväntningar. Så jävla stora förväntningar. Om man inte lever på sommaren, när ska man då leva? Vart ska man då få sin insperation ifrån och när ska man annars träffa alla underbara människor, om inte på sommaren?

Sanningen är att jag blir rädd. Jag tror det är någonting jag är räddast för i hela stora universum.
Att vara ensam på sommaren. Eller att inte ha kul. Det är ungifär samma sak.
Får stora klumpar i magen, blir nervös och vill helst av allt stoppa tiden.
Jag vill inte vara ensam. Jag vill veta, att allt kommer bli så mycker bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

Om jag en måndags morgon säger till mamma "öhhhhh.. jag har jätte jätte ont i halsen. Och i huvudet. Och lite i örat" så rynkar hon på näsan och går ut. Efter att ha legat en stund i min säng så skriker jag igen "men mamma, det gör jätte ont. Jag kan inte gå till skolan"

jag får ett svar tillbaka.
"det är bara måndassjukan. Jag går inte på den Lina"
och det är "måndagssjukan"

Men imorgon är det torsdag.
"torsdags sjukan" har hon bannemej aldrig varit med om. Ska vi slå vad om att hon går på det?
Jag har ju ändå inget viktigt för mig imorgon i skolan ..